Upp till grottan, trots varningarna
Byn har sina regler, och den viktigaste är att aldrig gå upp till berget. Men gråten från grottan låter inte som ett monster, och barnet bestämmer sig för att gå dit ändå. Vägen upp går över lösa stenar och genom taggiga snår, och väl framme är det mörkt och varmt. Längst in ligger draken hopkrupen, stor som en lada och darrande som ett asplöv.
Det visar sig att draken är rädd för just byborna, för deras facklor och höga röster. Nu står barnet mitt emellan: en ny vän i grottan och en hel by som inte vill lyssna. Hur barnet försöker få dem att mötas, och vad som händer när de väl gör det, är sagans hjärta.
Till den som ibland är rädd
Sagan passar barn som tycker om riddare och drakar, men också barn som själva brukar känna sig rädda, eftersom den visar att även stora och starka kan vara skrämda. Den kan vara bra att läsa när barnet har haft en bild av någon som inte stämde, en ny kompis, en granne, en hund som skäller bakom ett staket.
För en treåring blir det en mjuk saga om att trösta någon som gråter. En åttaåring får mer att bita i: samtalen med draken, planen för att övertyga byn och frågan om vem som egentligen var farlig från början.
En sköld, en lykta och en väpnare
Ett syskon kan bli väpnare och bära lyktan, och hunden kan nosa upp stigen mot berget. Har barnet ett gosedjur som är en drake, eller en leksakssköld, kan den följa med. Beskriv något barnet brukar ta till när det är rädd, en ficklampa eller en särskild sång, så kan det bli just det som lugnar draken.
Efter läsningen kan ni prata om en gång när någon av er trodde att någon var otrevlig eller farlig, och det visade sig vara fel. Vad var draken rädd för, och vad är ni själva rädda för? Rita draken som den ser ut när den är glad. Fler sagor med borgar och vingar finns under Riddare och drakar.
