En sång genom den mörka staden
När strömmen går en tidig luciamorgon är det barnets ljus som lyser upp vägen. Tåget går genom snön, förbi bageriet där ugnarna har kallnat, till äldreboendet där ingen ser för att läsa morgontidningen och till stationen där tågen står stilla. Överallt där sången hörs tänds något: ett ljus i ett fönster, en ficklampa, ett leende.
På vägen behöver barnet hålla ljuset rakt i blåsten, komma ihåg texten när det blir tyst och våga gå först fast det är mörkt. Var strömmen tog vägen, och vem som till sist tänder stjärnan på torget, berättar boken.
För den som ska gå i tåget
Idén passar barn som ska gå i luciatåget på förskolan eller i skolan och tycker att det är både stort och nervöst. Att se sig själv klara det i boken gör det lättare att våga på riktigt. Den kan ges några dagar före den 13 december, eller på luciamorgonen tillsammans med lussekatterna.
En treåring tycker om ljusen, snön och sången. En åttaåring kan följa vägen genom staden och fundera över varför ljuset betyder så mycket när det är som mörkast.
Er egen luciamorgon
Berätta om barnet går som lucia, tärna, stjärngosse, tomte eller pepparkaksgubbe, och vilken sång ni sjunger hemma. Syskon och kompisar kan gå med i tåget, och mormor kan vara den som väntar vid fönstret med varm choklad. Bakar ni lussekatter kan doften följa med genom hela berättelsen.
Fler idéer för december finns under temat lucia och bland böckerna för jul.
