Att få syskon: väntan, första mötet och veckorna efter

Det är lätt att se det nya syskonet som en present till det äldre barnet. För barnet är det ofta mer som att någon flyttar in i ens rum utan att fråga, och sedan aldrig flyttar ut. Om tvååringen som inte förstår, treåringen som vill ha nappflaska igen och skolbarnet som inte säger något alls.

Först: det är okej att du sörjer lite också

Många föräldrar känner ett stygn av sorg mitt i glädjen. Tiden med det första barnet, när det bara var ni, tar slut. Och när bebisen väl ligger där händer något märkligt. Barnet som igår var din bebis känns plötsligt enormt, med stora fötter, hög röst och armbågar överallt, och du kan komma på dig själv med att bli irriterad på hur mycket plats det tar. Sedan somnar det, och du ser hur litet det fortfarande är.

Det betyder inte att du gör fel. Det betyder att du förstår hur stort det här är för barnet, och det är en bra utgångspunkt. Du kommer inte att kunna skydda barnet från alla känslor, och det är inte heller målet. Målet är att barnet får ha dem nära dig.

Under väntan: berätta själv, och berätta sant

Berätta själv, innan barnet hör det från någon annan. Hur tidigt beror på åldern. För en tvååring finns inte ”om fem månader”, så vänta tills magen syns och det börjar hända saker hemma. En femåring kan få veta tidigare och vara med och undra. Knyt tiden till något barnet känner till: när det har snöat, efter din födelsedag, när jordgubbarna kommer.

Var ärlig om hur bebisar är, för den som väntar på en lekkamrat blir besviken. Det kan låta så här: ”Bebisar är ganska tråkiga i början. De kan inte bygga lego, de bara äter, sover och gråter lite. Men när bebisen sover kan du och jag bygga det högsta tornet.” Eller med barnets egna bebisbilder framme: ”Du var också så här liten. Du grät när du var hungrig, och då kom jag.”

Ska spjälsängen bytas mot en stor säng, eller barnet flytta till ett eget rum? Gör det flera månader innan bebisen kommer, så att det inte känns som att bebisen tog platsen. Vänta med det som kan vänta: napp och blöja tar ni när det nya har landat.

Även en ettåring som inte förstår ordet bebis märker att något händer: att famnen blir mindre när magen växer, att du är tröttare, att det står en ny säng i hörnet. Det går inte att förklara, men det går att svara på, med samma läggning, samma saga och lite extra knä.

Första mötet: kom med tomma armar

Om du bara tar med dig ett råd härifrån, ta med det här. Försök att inte ha bebisen i famnen när storasyskonet kommer till BB, eller när ni kliver in genom dörren hemma. Lägg den i sängen eller ge den till någon annan, och möt ditt stora barn med tomma armar, så att det får krama dig först, utan en främling i vägen. Blev det inte så? Det gör ingenting. Det är tusen små stunder som räknas, inte en.

Låt barnet närma sig bebisen i sin egen takt. Vissa vill hålla den direkt. Andra tittar en sekund och frågar sedan om det finns glass. Båda är helt vanliga sätt att möta något som är för stort att ta in på en gång.

Många familjer har en present från bebisen till storasyskonet med sig. Den behöver inte vara dyr. Det viktiga är vad den säger: att bebisen redan vet vem storasyskonet är.

Veckorna efter: när det blir på riktigt

Det svåra kommer sällan första dagen. Det kommer en tisdag tre veckor senare, när besöken har slutat och barnet förstår att bebisen ska bo kvar. Och det slår nästan aldrig fel: precis när du har satt dig för att amma eller ge flaska och inte kan resa dig, måste treåringen ha mjölk nu, eller klättrar upp på bokhyllan. Ha något framme till just de stunderna: en ljudbok, en låda klistermärken som bara får plockas fram då, eller en bok ni läser tillsammans i soffan medan bebisen äter.

Många barn vill bli små igen. Barn upp till fem eller sex år kan vilja ha nappflaska, bli burna eller prata med bebisröst, och det kan dröja månader innan det märks (1177). Låt barnet få vara litet en stund, så brukar det inte behöva vara det så länge. Säg ”du som är så stor” lite mer sällan. Den som är stor vill också vara liten ibland.

Och någon gång kommer det: ”Lämna tillbaka bebisen.” Bli inte rädd, och skäms inte. Säg det barnet känner, inte det du önskar att barnet kände: ”Du tycker att det var bättre förut. Det förstår jag. Ibland saknar jag också när det bara var vi.” För en treåring kan det vara ännu enklare: ”Du är arg på bebisen. Det är okej att vara arg. Men vi slår inte.”

Ett skolbarn har fler ord, men inte nödvändigtvis mindre känslor. Äldre barn kan hålla ihop länge och sedan bli bråkiga, ledsna eller ovanligt duktiga. Det duktiga är värt att lägga märke till. Ett barn som plötsligt aldrig behöver något kan behöva dig mest av alla.

Egen tid, och vem som säger hej först

Ge storasyskonet en stund om dagen som bara är deras, även med den förälder som är mest upptagen av bebisen. Den behöver inte vara lång, men bebisen ska inte kunna vara med: lekparken, ett pussel, en saga i det stora barnets säng med dörren stängd.

Fånga gästerna i dörren och be dem hälsa på storasyskonet först, innan de böjer sig över babyskyddet. Den som har en present till bebisen kan gärna ha något litet till storasyskonet också. Det är sådant barn kommer ihåg långt efter att bebiskläderna har blivit för små.

En bok där storasyskonet är huvudpersonen

När allas blickar dras till bebisen behöver storasyskonet få vara huvudpersonen i något. En egen bok kan vara det: storasyster eller storebror med sitt eget ansikte, sin egen nalle och ett uppdrag som bara ett storasyskon klarar. Läs den i soffan medan bebisen sover, en kvart där allt handlar om det stora barnet igen. Den fungerar också fint som presenten från bebisen på BB. Se presenter till blivande storasyskon eller temat Bli storasyskon.

Och om några år, när lillasyskonet vill ha en bok som är bara deras, kan de vara med i varandras. Hur det går till utan att någon blir statist står i inlägget om syskon i samma bok.

Om det blir för tungt

De flesta syskon hittar varandra, i sin egen takt och ofta på sätt ingen hade kunnat planera: den första gången bebisen skrattar åt storasyskonet, och bara åt storasyskonet. Men om du oroar dig, eller om det känns svårt att knyta an till bebisen eller räcka till för det stora barnet, prata med någon tidigt.

För barn upp till fem år är BVC rätt ställe och för skolbarn elevhälsan, och vårdcentralen och kommunens familjestöd finns också. 1177 har en genomgång av att få syskon som tar upp mer, bland annat adoption och när familjer flyttar ihop.

Vill du se hur en färdig bok blir innan du bestämmer dig? Bläddra i våra exempelböcker.