Ett uppdrag i flera steg
Brevet på kudden avslöjar uppdraget: bebisen kommer inte att veta någonting om världen, och någon måste lära den. Barnet börjar samla allt som är viktigt att kunna, hur en kotte känns i handen, hur en ko låter, var de bästa gömställena finns och vilken sång som är finast. Uppdraget kräver också övning i att vara försiktig, att viska när någon sover och att hålla i ett litet huvud.
Väntan blir lång, och någonstans mitt i boken kommer en kväll när barnet undrar om det verkligen finns plats för en till. Den känslan får finnas, och berättelsen tar den på allvar. Hur uppdraget fortsätter när bebisen väl kommer hem får boken visa.
När familjen växer
Idén passar under väntan, oavsett om det blir en lillebror eller lillasyster, ett adoptivsyskon eller ett bonussyskon. Den kan också läsas de första veckorna efter, när allt är nytt och barnet behöver höra att den egna platsen i familjen är lika viktig som förut.
En tvååring får en kort och varm berättelse om att vara stor. En sexåring eller åttaåring tar uppdraget på större allvar, med en lista att bocka av och funderingar om vad det innebär att bli storasyskon.
Det barnet vill lära bort
Skriv in vad barnet själv tycker att bebisen måste få veta: en favoritlek, ett skämt, att hunden heter Bosse och gillar att bli kliad bakom örat. Bebisens namn eller smeknamn kan stå med, liksom ett mjukisdjur som barnet tänker ge bort. En förälder eller en mormor kan få vara med som hemlig medhjälpare.
Gör gärna listan på riktigt efteråt och sätt upp den på kylskåpet. Prata om det roliga och om det som kan kännas jobbigt med att få ett syskon, och om att båda delarna är helt okej. Fler förslag inför den stora förändringen finns under Bli storasyskon.
