En bok rymmer upp till fem figurer, var och en med sitt eget foto. Så får du med syskon, kusiner, mor- och farföräldrar och husdjur i samma berättelse, och så gör du alla till hjältar utan att någon känner sig bortglömd.
Fem platser i berättelsen
När du skapar boken lägger du till figurerna en i taget. Det kan vara personer, djur eller föremål, och högst fem ryms. Den första är huvudpersonen. De andra får en roll och en relation, som lillasyster, kusin, morfar eller bästa kompis, så att texten vet vem de är för varandra.
Varje figur kan få ett eget foto, och det är det som gör att alla ser ut som sig själva på varje uppslag. Utan foto kan du beskriva figuren i ord. Det fungerar bra för en påhittad drake eller en tomte, men för familjens riktiga ansikten är fotot svårt att slå. Ett gosedjur och en leksaksbil räknas också som figurer, så ta med dem när du räknar.
Fem kan låta lite, men det är ett bra tak. Boken har tretton uppslag, och med fler figurer än så blir bilderna trånga och berättelsen splittrad. Tänk hellre igenom vilka som verkligen hör hemma i just den här historien, och spara resten till nästa bok.
Ett foto för var och en
Ett gruppfoto räcker inte. Varje figur behöver sin egen bild, där bara den syns, med ansiktet vänt mot kameran och i bra ljus. Finns det bara en bra bild där syskonen står ihop kan du beskära den två gånger, en gång för vardera, så länge båda delarna blir skarpa.
Kusiner som bor i en annan stad, eller en farfar som avskyr att bli fotograferad, kräver lite planering. Be en förälder ta en bild vid nästa besök, eller skicka ett meddelande och fråga efter en från mobilen. Ett nytt foto är bättre än ett gammalt, särskilt för barn som har vuxit sedan sist.
Husdjuret och gosedjuret följer samma regler: ett djur per bild, huvudet mot kameran, gärna i dagsljus. Mer om hur du tar ett foto som ger god likhet finns i inlägget om att välja foto.
Vem är huvudperson?
En bok har en huvudperson, och det är den första figuren du lägger till. Det är den som berättelsen följer från första till sista uppslaget. Ger du boken till ett barn är det naturligt att barnet självt får den platsen. Ska boken vara en present till morfar kan det lika gärna vara han som står först, med barnbarnen runt omkring sig.
Med syskon kan det kännas svårare. Ska boken vara till båda kan du göra dem till ett lag: storasyster och lillebror som tillsammans letar efter den försvunna nyckeln till trädgårdsboden. Skriv det i rutan för vad som ska vara med, till exempel att de löser gåtan tillsammans, så bär berättelsen dem båda även om en av dem står först.
Ett annat sätt är att göra en bok var. En fortsättning skrivs med samma figurer och i samma illustrationsstil, och då kan lillasyster vara huvudperson i nästa bok medan storebror får en biroll. Två böcker som hör ihop blir en liten serie i bokhyllan, och ingen behöver vänta på sin tur särskilt länge.
Alla ska få vara hjältar
Det barn som minns en bok med en tagg i hjärtat är sällan det som var huvudperson. Det är syskonet som bara stod med i bakgrunden. Tänk därför på vad var och en får göra. En figur som bara följer med blir lätt en statist; en som får en egen uppgift blir en del av äventyret.
Berätta vad som gör var och en speciell. Att kusin Alva kan visla med två fingrar, att lillebror alltid hittar det som har tappats bort, att morfar kan namnet på varenda fågel. Sådana detaljer ger varje figur ett eget ögonblick i handlingen, och det är dem barnen letar efter när de bläddrar. Två eller tre sådana saker per person räcker långt.
Välj ett budskap som gynnar laget. Vänskap, att dela och omsorg passar bra när flera barn ska vara med, eftersom berättelsen då handlar om vad de klarar tillsammans snarare än om vem som är bäst. Ett gemensamt mål, som att rädda en strandad val eller bygga en flotte, gör resten.
Var försiktig med jämförelser. Om storebror alltid är den modige och lillasyster den som är rädd, kommer båda att minnas det. Låt hellre rollerna växla: den ena vågar klättra upp i trädet, den andra kommer på hur man tar sig ner.
Mor- och farföräldrar, kusiner och vänner
En bok där farmor eller morfar är med blir ofta den som läses mest hemma hos dem. Den kan handla om något ni brukar göra tillsammans, som att plocka svamp eller baka kanelbullar, eller om ett äventyr ni aldrig har varit med om, som en resa till månen i farfars gamla rostiga bil. Barnen får se farmor springa, klättra och skratta på ett sätt de kanske aldrig har sett i verkligheten.
Kusiner som ses några gånger om året kan få en gemensam bok, och varje familj kan beställa sitt eget tryckta exemplar. Bor någon av dem utomlands översätter du boken till deras språk; det kostar inget, och bilderna blir desamma.
Tänk på åldersgruppen när barnen är olika gamla. Väljer du efter det yngsta blir texten kort och enkel, och det äldsta kan läsa högt för de andra. Väljer du efter det äldsta får de små lyssna på en längre saga, vilket ofta går bra när de får sitta i någons knä och titta på bilderna.
Bästa kompisen kan också vara med, men hör med kompisens föräldrar först. Du behöver vara förälder eller vårdnadshavare till den som syns på ett foto, eller ha deras lov. Ett nej är lätt att lösa: beskriv kompisen i ord i stället.
Djuren gör berättelsen
Ett husdjur är ofta den figur som barnen skrattar mest åt. Hunden som springer i förväg, katten som vägrar följa med och sedan dyker upp precis när den behövs, kaninen som äter upp skattkartan. Djur ger berättelsen tempo och en sorts humor som barn förstår direkt. Skriv gärna in djurets egenheter, som att hunden är rädd för dammsugaren eller att katten bara dricker ur kranen.
Ett gosedjur fungerar på samma sätt. För ett litet barn är nallen ingen sak utan en vän, och att se den levande i en bok kan vara det bästa med hela presenten. Ge den ett namn och berätta vad den brukar göra, så får den ett eget liv på sidorna.
Har familjen haft ett djur som inte längre lever kan det också få vara med. En bok där katten som dog i våras följer med på ett sista äventyr kan bli en varsam väg in i ett samtal om saknad, och ett sätt att minnas.
Om någon ändå känner sig utanför
När e-boken är klar, läs den först själv. Märker du att ett syskon hamnade i skymundan kan du ändra texten och be om nya bilder, och lägga till en figur om någon saknas. Det är enklare att justera innan boken trycks än att förklara efteråt.
Ibland är det inte berättelsen utan bilderna som skaver: att lillebror ser äldre ut än han är, eller att kusinens lockar har blivit raka. Be om en ny bild och beskriv med några ord vad som ska bli annorlunda, så ritas sidan om.
Läs sedan boken tillsammans med alla som är med. Låt var och en peka ut sig själv på bilderna och läsa sina repliker högt, eller hitta på ljud åt hunden. Då blir boken något familjen har gemensamt och inte en present till en av dem. Har du fler frågor om figurer och foton finns svaren på hjälpsidan.
