Lejonets egen berättelse
Allt börjar med tre små ord: jag kan inte. Lejonet bredvid barnet har hört dem förut, i sin egen mun. Det berättar om när det var en liten unge i flocken och inte vågade ryta, fast alla de andra kunde.
Sedan får barnet följa med ut på savannen, ett steg i taget. Först kommer små utmaningar, att balansera på en stock, att säga hej till en giraff som är mycket längre än man tänkt sig, och sedan en större: ett språng över en bäck som ser alldeles för bred ut. Om barnet hoppar, och vad lejonet egentligen ville visa, får boken berätta.
När den lilla rösten säger nej
Idén passar barn som tvekar inför något nytt: simskolan, en uppvisning, att klättra högt eller att räcka upp handen i klassen. Här känner sig också den igen som brukar säga att den inte kan innan den har försökt, och som behöver höra att även den starkaste en gång var osäker.
En treåring tycker om lejonets ryt, savannens djur och de små stegen. En åttaåring känner igen den lilla rösten som säger nej och får se hur man kan svara den.
Det barnet håller på att öva
Skriv in det som barnet just nu tycker är svårt, att hoppa från trampolinen i simhallen, att sova borta eller att spela upp på pianot, så kan det bli språnget i slutet. Ett syskon kan heja från sidan, och ett gosedjurslejon från sängen kan bli lejonet i boken. Även en mormor eller en tränare som tror på barnet kan få vara med.
Efter läsningen kan ni turas om att nämna en sak som ni har vågat nyligen, för även små saker räknas. Rita en trappa där varje steg är något barnet vill pröva, och bocka av dem ett i taget. Mer om att tro på sig själv finns under Självförtroende.
