Därför blir temat sluta med napp en bra bok
Ett äventyr som passar barnet
Nappen har varit en trogen tröst, vid läggning, i bilbarnstolen, när knät skrapades upp. Att sluta handlar därför mindre om själva nappen och mer om att hitta andra sätt att känna sig trygg. En bilderbok ger barnet tid att fundera på saken innan dagen kommer, och den låter barnet vara den som bestämmer och genomför. Att få läsa om sig själv som säger hej då, märker att det går och ändå somnar gott, gör det mindre läskigt när det sker på riktigt.
Ett avsked som barnet får forma
Familjer säger hej då till nappen på många sätt. Någon skickar den med ett brev till nappfén, någon byter den mot något barnet länge önskat sig, och på en del håll finns nappträd där barn hänger upp sina nappar med ett band. Boken kan följa just ert sätt: förberedelserna, själva stunden, den första kvällen utan och morgonen efter, när barnet vaknar och märker att natten gick bra. Saknaden kan få finnas med en liten stund, utan att ta över.
Nappens plats i er vardag
Ju mer av er egen historia som kommer med, desto starkare blir boken. Vilken färg har nappen, och har den ett smeknamn? Var används den mest, i vagnen, i soffan, bara på natten? Vilket gosedjur eller vilken snuttefilt ska ta över, och vem brukar sitta kvar vid sängen tills barnet somnar? Har ni bestämt en dag kan den stå i boken. Ett storasyskon som redan har slutat kan berätta hur det gick för egen del. Och har barnet ett eget ord för nappen, nappis eller något helt påhittat, så använd det.
Läsa före, läsa efter
I det yngsta åldersvalet blir orden få och vaggande, nästan som en ramsa om nappen som somnar i sin ask. För 3–5 år finns plats för ett tydligt beslut och lite mer känslor, och det är barnet själv som säger de avgörande orden. Läser en äldre bror eller syster högt kan båda känna sig stora, den ena för att ha klarat det och den andra för att vara på väg.
En sådan bok kan gärna läsas några kvällar i förväg, så att dagen inte kommer som en överraskning. Efteråt blir den ett bevis att plocka fram när det känns svårt: här är det jag som gjorde det. Prata gärna om andra saker som tröstar, en sång, en hand på ryggen, en extra kram. Mer om den känslan finns på temat Stolt över sig själv.
Ditt barn är hjälten
Du fyller i barnets namn, ålder och vad barnet tycker om, och laddar upp ett foto. Berättelsen om att sluta med napp skrivs för just ditt barn, och de fjorton bilderna ritas utifrån fotot i den stil du väljer. Syskon, mor- och farföräldrar eller husdjuret kan följa med.
Från e-bok till inbunden bok
E-boken är klar några minuter efter betalningen, och du kan ändra texten och be om nya bilder. Sedan beställer du den inbunden i A4. Börja skapa boken eller läs om priserna. Vill du se hur en färdig bok blir innan du bestämmer dig? Bläddra i våra exempelböcker.
Så kan berättelsen börja
I kväll ligger nappen i en liten ask på nattduksbordet. Du har målat asken själv, gul med röda prickar, och lagt en bomullstuss i botten så att nappen ska ligga mjukt. ”Är du säker?” frågar pappa. Du nickar, fast magen känns lite konstig. Ni släcker lampan. Det är mörkt och tyst, och munnen vet inte riktigt vad den ska göra. Du kramar kaninen hårt i stället. Då hör du ett pyttelitet knackande från asken. Locket lyfts en aning, och ett par ögon blinkar fram, små som risgryn. ”Hej”, viskar någon. ”Det är jag som hämtar nappar. Men innan jag tar den här måste jag veta en sak. Vem ska hålla dig sällskap i natt, om inte nappen gör det?” Du tänker länge. Sedan lyfter du sakta upp kaninen mot asken.






